Plötsligt händer det, del MVXLL.

Migrän. Händer plötsligt. Länge sedan nu men jag vet ju hur det är. Skitmigränen finns alltid med vart jag än mig i världen vänder. Och då följer allt annat med, urbota tröttheten, ledvärken och jag bara måste lägga mig ned, bums bas.
Kanhända ser Hjärtat lite förvånad ut då hans darling helt plötsligt skiftar skepnad och på ett par timmar blir en trasa som får gå hem från jobbet, ligga i sängen och sova, inte orkar äta, knappt prata utan mest bara finns till.
Han kommer att få vänja sig. Tyvärr.
Precis som jag som fortfarande håller på att vänja mig vid de här "anfallen". Det är nu bara en gång sån jag är. Har ändå lyckats bra hela det här året med att hålla "syndromet" i schack men var jag klev över gränsen till min förmåga den här gången, har jag ingen aning om.
Kanske har varningssignalerna funnits där men försvunnit i förälskelsemolnet, längtan efter kidsen som är på semester, glädjen över alla fina dagar och utflykter?
Hur som haver.
Här ligger jag nu. Ligger trots allt ganska bra. Kids på ingång. Ett Hjärtat som bryr sig om. En katt som kommit hem efter att ha varit på vift ett par dygn och genom fönstret hör jag småkidsen leka på gården. Fina sommargardinerna svajar i sommarvind. Jag bidar helt enkelt min tid och kommer i alla fall orka hålla tummarna för Svenska damlandslaget i semifinalen mot Tyskland ikväll. Heja Sverige!